Jag vakande av att solen bländade mig, klockan var 07:55 och det var söndag. Jag vakande ganska så lägligt ändå, det var ju fem minuter kvar tills väckarklockan skulle skulle ringa. Jag låg och tänkte på Johan, om han kanske tänkte på mig, eller om vi skulle ses i stockholm. Fem minuter gick snabbt, och väckarklockan ringde. Louise vaknade direkt, ''God morgon! '' sa jag och log. '' God morgon! '' sa Louise och försökte vakna upp. Vi gjorde oss i ordning och gick ner och åt frukost, Marie sov fortfarande, så vi åt och pratade lite, det var trevligt, jag som är så pratglad, jag borde ju gilla det! Vi skrev en lapp till Marie att vi var ute i stockholm, och vi hade som tur var en liten turist karta så vi skulle försöka att inte tappa bort oss. Vi hade satt ett litet kryss där Marie bodde, och jag vet själv att jag var ganska bra på kartor, så det skulle nog gå. Klockan var tio när vi gick där ifrån. Vi hade bestämt att vi skulle kolla efter Johan, men vi antog att han inte skulle vara vaken nu. Det pep till i min mobil och jag tog upp mobilen och tittade vad det var. Det var en påminnelse om att Johan skulle vara på Radio om 5 minuter. Jag sa det till Louise och jag slet upp mina hörsnäckor till mobilen satte en i mitt öra och Louise tog den andra, Sen satte vi oss på en bänk, och jag ställde in rätt kanal. Och så började det, och jag fick höra Johans underbara röst igen. Det pirrade i magen, såfort jag hörde den. Och så kom jag på att jag hade sett en SR byggnad när vi åkt hem till Marie. '' LOUISE!! VI MÅSTE JU GÅ TILL SR BYGGNADEN! JAG SÅG DEN IGÅR VI STICKER DIT! '' utbrast jag. '' JAAH!! '' Och så började vi leta med hörsnäckorna kvar i öronen, och vi hittade det väldigt snabbt. Det var en bänk vid byggnaden mitt emot ingången. Jag tyckte det var lite konstigt att inga fans hade samlats här förutom vi. Radio programmet tog slut, och nu satt vi på helspännd på att Johan skulle komma ut från dom där dörrarna när dom helst. Och en halvtimme senare öppnades dörrarna, och ut kommer Johan. '' HEEJ JOHAN!! '' skrek jag till honom. Och vi sprang mot honom. '' Heej! '' sa Johan och gav oss en varsin kram. Det var väldigt oväntat, som om vi känt varandra i alla år. '' Lyssnade ni på radion? '' frågade Johan. '' Såklart vi gjorde! '' sa jag. '' Och vi hade precis kommit ut när det kom upp en påminnelse i mobilen om att du skulle vara i radio, då satte vi på och stack hit! sa jag. '' Det gjorde ni rätt i! '' sa Johan leende. '' Hur var det att vara med i radio? '' frågade Louise. '' Det var som alltid kul! '' svarade Johan. Vi började gå mot ingenstans. Vi hade alltså ingen destination att komma till. Vi gick och pratade och hade det trevligt. Johan gick i mitten, och jag gick på hans högra sida. Jag märkte att han tittade på mig rätt ofta. Ibland fick vi ögonkontakt, och vi båda började le generat. Och helt plötsligt sa han '' Hörni! Det var jätte trevligt att prata med er! Men nu har jag lite brottom! Hejdå! '' och sprang runt ett hörn. '' Hejdå! '' sa jag och Louise i kör. '' Gud! Trodde inte vi skulle träffa honom såhär direkt! '' sa Jag till Louise. '' Nej, inte jag heller! Jag trodde knappt vi skulle träffa honom! '' sa Louise. '' Nej, jag säger detsamma! ''Vi började gå in åt stockholm, och vi kom så småning om till drottninggatan, dit vi ville komma. Den följde vi och gick i massa affärer, så vi kom inte jätte långt så snabbt. När klockan var runt ett så hittade vi ett Mc Donalds precis i närheten, och vi gick dit och satte oss och åt lite Lunch. Vi började prata om Johan igen. Jag tror att det har blivit vårat favorit ämne. När vi var färdiga fortsatte vi på Drottninggatan. Tiden gick och klockan var runt fem nu. Helt plötsligt behövde Louise gå på toa, och vi fortsatte fram en bit så hittade vi några allmäna toaletter. Jag ställde mig mot väggen utanför. Jag såg mig omkring, och det spreds en glad känsla i kroppen såfort jag tänkte på att jag var i Stockholm.
 



Helt plötsligt känner jag hand på min axel, och jag blir jätte rädd. Jag vände mig snabbt om och såg att Johan stod där. '' Oj! Heej Johan!  Vad du skrämde mig!! '' sa Jag till honom. '' Hej! Och förlåt det var inte meningen! '' sa Johan. '' Har du inte kunnat släppa tankarna på oss eller!? '' skrockade jag. '' Hahah Knappt! '' sa han och skrattade också. '' Ni då? '' frågade han med ett flin. '' Nej, typ inte. Du har typ blivit vårat favorit ämne nu känns det som! Och jag är en väldigt pratglad person, och tjejer du vet! '' Sa jag till Johan med ett vitsigt skratt. '' Hahah! Okej... Men jag tänkte om jag kanske kunde få ditt mobilnummer? '' frågade Johan lite snällt, och gud vad söt han var då! '' Självklart! Men då får jag väl ändå ditt också? '' skrattade jag till svar. '' Ja då! Självklart! Bara du inte ger ut det till någon! '' sa Johan. '' Nej! Absolut inte" Det skulle aldrig falla mig in! '' svarade jag Johan. Vi fick varandras mobilnummer, och sen fick jag en kram till. '' Men nu måste jag verkligen gå! '' sa Johan. '' Haha okej! Som innan då! '' sa jag. '' Jo precis, det blir lite att springa över hela halva stockholm idag! '' sa Johan med ett skratt. '' Haha okej! Men Hej då! '' sa jag. '' Hej då! '' sa Johan och sprang där ifrån. 'Hjälp!' tänkte jag. JAG HAR FÅTT JOHAN PALMS MOBILNUMMER!! Hade jag lust att bara skrika ut. Men det kunde jag ju självklart inte göra. Jag väntade fortfarande på att Louise skulle komma ut från toan. Och sekunderna senare kom hon ut. '' Nu är jag klar! Vad har du gjort undertiden då? '' frågade Louise. '' Johan kom! Så vi snackade lite! '' svarade jag. '' NEJ!! DU SKOJAR!! '' utbrast Louise. '' Nej det gör jag inte. '' svarade jag med ett flin. '' Fasen att jag missade det!! '' Sa Louise. '' Jo det var synd! '' sa jag. '' Asså jag tror fan han gillar dig Jossan! '' sa hon. '' Tror du det!? '' sa jag till henne. Just nu gick vi bara Drottninggatan och pratade. '' Ja! Jag är helt säker på det! Så som han beter sig i din närhet! '' sa hon. '' Vi får väl hoppas på det bästa. Vi bestämde oss där efter väldigt snabbt att vi skulle åka hem. Vi var ganska utmattade. Så vi tog en buss till området, och så hittade vi rätt snabbt dit. När vi kom innanför dörren kom Marie ut i hallen. '' Hej Tjejer! '' sa hon. '' Hej! '' sa vi i kör. '' Har ni haft kul idag då? '' frågade hon. '' Ja! Det har varit jätte kul! '' sa Louise. '' Jag instämmer! Jag älskar Stockholm! '' sa jag. Vi gick till vårat rum och jag la påsarna på sängen och satte mig ner av utmattning. Jag hade köpt tre nya tröjor, 1 par jeans, och 2 nya hattar. 'Knock Knock Knock!' lät det. Det var min mobil, jag hade fått ett SMS. '' Hej! Jag tänkte... om vi kanske kunde träffas imorgon och göra något. Alla tre då alltså! Johan ''  stod det. '' Vem var det? '' frågade Louise. '' Johan! '' svarade jag. '' Just det! '' sa Louise med ett litet skratt! '' JAAH! Jag menar allvar! Jag fick det innan när du var på toa '' sa jag. '' Då skulle du väl ändå sagt det när jag kommit ut från toan, eller? '' undrade Louise misstänksamt. '' Inte säkert, tänkte det skulle komma som en chock! Haha! '' svarade jag henne. '' Jasså, Kan du bevisa att det var från Johan då? '' frågade hon. '' Ja, jag kan ringa honom! '' sa jag. '' Ja gör det! '' sa hon. Jag ringde upp Johan, och han svarade nästan direkt. '' Hej! '' svarar Johans Bekanta röst. '' Hej Johan! '' sa jag. '' Louise här brevid mig tror inte att jag fick ditt nummer innan! Vill du bevisa? '' frågade jag skrockande och satte på speaker. '' Jo, det fick du ju! '' sa Johan. '' Mmh, Louise, så jag ljög då inte! Haha! '' sa jag. '' Okej, det var coolt! '' sa Louise. '' Och du Johan, vi gör gärna något imorgon! Men vi kan väl Messa? '' frågade jag honom. '' Åh, vad kul! Aah visst! Hejdå! '' sa Johan. '' aah Hejdå! '' sa jag och la på. '' Mhmm! Hade jag rätt eller hade jag det! '' sa jag till Louise! '' Jag antar att... Du hade rätt! '' sa hon. Vi gick och åt lite, sen gick vi och la oss.

Jag och Louise som hade planerat sedan länge tillbaka att vi skulle åka upp till Stockholm, satt nu äntligen på tåget upp till hennes Moster Marie som bor där. Vi skulle bo hos henne i två veckor, och det skulle bli riktigt kul. Jag tänkte gå till Bistron som låg brevid våran vagn och köpa lite kaffe. '' Louise, jag går och köper kaffe. Ska jag köpa till dig också? '' sa jag skrockande. '' Neej! Aldrig i livet! '' svarade Louise. '' Haha jag vet! '' svarade jag och gick iväg. Det var en lång kö, men äntligen kom jag fram och köpte mitt kaffe. Jag gick åter igen och satte mig mitt emot Louise, vi satt vid ett bord, då alltså med fyra platser. Tåget stannade i Mjölby, för att fler passagerare skulle gå ombord. '' Louise, nu är vi i Mjölby! '' sa jag skrockande. '' Jag vet! '' svarade Louise med ett leende på läpparna. '' Jag vet att du vet det! '' svarade jag. Jag såg bort mot dörrarna eftersom jag satt vänd dit åt och in i vagnen kommer en blond kille in. Mitt intresse fastnade för honom, och jag såg inte riktigt men när han vände huvudet såg jag att det var Johan Palm. '' LOUISE! LOUISE! '' viskade jag. '' Vad!? '' undrade hon hysteriskt. '' JOHAN PALM ÄR DÄR!! '' viskade jag. '' VAAH!!??'' Sa Louise kanske lite för högt. Han gick mot oss, och han kollade på mig och log. '' Jaha, det här var min plats då! '' sa han med ett leende och satte sig brevid mig. '' Hej Johan! '' sa jag lite nervöst. '' Hej på dig! '' sa han glatt. '' Heej Johan! Vi älskar dig! '' sa Louise. '' Hahah, man tackar! '' sa Johan och fortsatte le. '' Ja just det! Du har ju varit i Mjölby i en vecka nu ja! Det skrev du ju på din blogg! '' sa jag till Johan. '' Ja! Är du uppdaterad på den? '' skrockade Johan. '' Haha ja! Jag kollar minst 500 gånger om dagen! '' svarade jag med ett skratt. '' Hahah, då kanske jag ska se till att blogga mer, så slipper du vänta! '' sa Johan. '' Hahah Gör det du! '' sa jag. '' Vad heter ni förresten? '' frågade Johan. '' Jag heter Louise! '' sa Louise bara bråkdels sekunden senare. '' Haha du var snabb Louise! '' sa jag. '' Haha! Tack för namnet! '' skrockade Johan. '' Och vad heter du då? '' frågade han mig med den mjukaste rösten och blicken. Han log stort och bara såg in i mina ögon. '' Josefine! '' svarade jag. '' Vilka fina namn ni har! '' sa Johan. '' Haha tack! '' sa jag, och Louise i kör, och vi började skratta lite. '' Jag känner igen er! Har vi träffats förr? '' frågade Johan. '' Ja, Jag har sett dig 5 gånger faktiskt, och Louise har varit med på 1 utav dom gångerna, hon skulle varit med på 3 utav dom! '' sa jag. '' Aha okej, Men vart har du och ni varit då? '' frågade Johan. '' Första gången var i Mjölby med Kevin, Alice och Robin. Sen har jag sett dig i Jönköping, i Gränna, och i Nyköping. Louise var med i Jönköping! '' sa jag med ett stort leende på läpparna! '' Hmm... '' började Johan. '' JO! Nu kommer jag ihåg dig från Nyköping! '' sa han. '' Jasså? '' svarade jag med Förvåning. '' Jaa, snackade inte vi om South Park då, och Henrik kommenterade väl din The Clash tröja på scenen? '' frågade han och började rodna. '' Jo det stämmer! '' sa jag med ett leende. Jag tittade på Louise, hon satt och såg på som ett litet barn som väntade på att något skulle hända. Hon såg ut att vara inne i konversationen. '' Haha så då hade jag rätt då! '' sa Johan. '' Hah Jo! '' svarade jag.



Vi satt och pratade till stor del av tåg resan, sedan lutade jag huvudet mot nackstödet, och somnade. Någon halvtimme senare vaknade jag. Jag hade sovit på Johans axel, gud vad pinsamt tänkte jag! '' Oj, har jag sovit mot din axel hela tiden? '' frågade jag Johan förlåtande. '' Hah, ja till största del! Men det är lungt! Det gör absolut inget! '' sa Johan. '' Är du säker? '' frågade jag honom. '' Jaa, absolut ingen fara! '' sa Johan och log stort! '' Vad bra då! Men vad har ni gjort medans jag sovit? '' frågade jag Johan och Louise rätt obekvämt, att jag hade sovit då alltså! '' Vi har tittat på när du sover! '' svarade Louise. '' Ja, du är söt när du sover! '' svarade Johan rodnade och tittade ner i golvet. '' Awwh! '' sa jag till Johan. Vi skulle gå av tåget om tio minuter! Jag ville inte lämna Johan, jag ville sitta kvar där med honom. '' Jaha.. då skiljs vi åt! Det som har varit så trevligt! '' sa jag till Johan med en ledsen blick. '' Jo jag instämmer, men..... vi ses kanske i Stockholm! '' sa Johan. '' Det hoppas jag! '' svarade jag. '' Jag med! '' sa Louise. '' Jo det skulle vara trevligt! '' sa Johan. Och så gick vi av tåget. '' Kan inte jag få en kram innan vi skiljs åt? '' frågade jag som ett litet fan. '' Självklart ska du få det! '' sa Johan och kramade mig, den varade en stund, och så sa vi 'Hejdå!'. Louise glömde att fråga. Vi såg Marie längre bort, så vi gick fram till henne. '' Heej! '' sa Louise och gick fram och gav henne en kram. '' Hej! '' sa jag och ställde mig brevid Louise. '' Hej hej! '' sa Marie och så pratade vi lite och gick mot utgången. Jag tänkte på Johan, jag ville så gärna vara kvar där med honom. Louise började prata med mig lite tyst '' Du skulle sett när du sov! '' sa hon. '' Va! Vad hände då? '' undrade jag nykifet. '' Jo, han försökte smyga armen om dig, men det lyckades jag se, och så såg han på dig nästan hela tiden! '' svarade Louise. '' VA!!? ÄR DET SANT!!?? '' Frågade jag storförvånad. '' Ja, jag skojar inte, han gjorde det! Svarade Louise! '' OMG! '' sa jag och jag ville bara hoppa och skrika! Vi satte oss i Maries bil, och åkte hem till henne. Vi skulle få dela på ett rum med tre sängar, vilket var mycket roligare än att ha ett varsitt. Vi ställde våra saker där, och så satt vi där lite och pratade. En stund senare kom Marie in '' Är ni hungriga? '' frågade hon. '' Jo, jag är ganska hungrig! '' sa jag. '' Jo jag med! '' svarade Louise. '' Jag tänkte att vi kunde gå ut och äta ikväll, det finns en resturang med god mat här precis i närheten. Jag tänkte att vi kunde gå dit. '' sa Marie. '' Varför inte! '' sa jag. '' Låter gott! '' skrockade Louise. '' Men, kom så går vi då! '' sa Marie, och vi följde efter. När vi gick dit, kollade jag upp mot alla lägenheter för att försöka hitta Johan i någon, Han bodde ju på norrsidan, det gjorde Marie också. Men jag såg honom inte, jag chansade på att han satt vid datorn. Vi satt på resturangen i två timmar och jag kunde inte släppa tankarna på Johan, det gick bara inte. En viss fråga snurrade i mitt huvud som jag inte kunde sluta undra över ' Tänk om han gillar mig! '. När vi skulle gå där ifrån, såg jag åter igen upp mot lägenheterna, men han syntes inte till nu heller. Jag och Louise gick och la oss när vi kom hem, vi var så trötta även fast klockan bara var nio. Vi ställde väckarklockan på åtta, vi skulle ju inte sova bort hela dagen utan vara i stockholm och ha lite kul också. Jag somnade nästan direkt, och den sista jag tänkte på var Johan.